Nu drar vi snart ut.

Sent är det också.

Jag heter Emelie.
Född 1989 i Borås, bodde i Fristad som ligger strax utanför Borås fram
till det att jag var sju år gammal då vi flyttade in till Borås. Sedan dess
är det här jag bott och jag trivs toppenbra!

Hej!

Vad tycker ni om min nya design nu då?
Jag tycker att Rania gjort ett toppenjobb, det är inte riktigt klart
än, därför kan det komma att krångla litegrann innan allt är klart.
Det verkar som att det är lite problem med kommentarerna, de
syns inte som de ska men vi jobbar på det också. Känns riktigt
skoj med en ny design faktiskt. <3

Hoppas ni har en bra kväll!

Nu är den nya designen uppe [och snyggare!] och troligen funkar allt bättre nu också :) Lär väl dock vara som med min blogg, att designen/bloggen bara ser ut som den ska ifall man använder Firefox som webläsare - har inte lyckats lösa det problemet än.

Jag lär mig aldrig.
Jag har alltid tyckt att det är bättre att bli sårad än att vara den som sårar.
Men det gör inte saker och ting lättare när man väl sitter där och blir bränd,
än en gång. Saker och ting kan svida i hjärtat långt efter det att det inträffar,
men inte ens då ifrågasätter jag min inställning. Jag önskar att jag kunde bli
arg, vara den som biter tillbaka för att i alla fall få en stunds tillfredställelse.
Men det blir jag aldrig, bara ledsen. Och det hjälper ju inte någonstans.


Jag ska inte tråka ut er.
Ibland önskar jag bara att jag hade det i mig, att jag för ett tag hade kunnat
vara fruktansvärt självisk utan att få dåligt samvete. Då hade jag kanske inte
tagit så mycket skit jämt. För det mina vänner, är jag bra på. Många ser det
som skryt, när man säger "Jag blir aldrig arg och säger sällan saker i vrede
som jag sedan ångrar". Men för mig är det en förbannelse som följt mig
genom livet. Dela med er av ilskan! Ge mig handlingskraft att inte förstå alla
jämt och ständigt. Jag vill vara ego, förbannad och rasande verbal.
Inte sorgsen, tystlåten och förvirrad. Det ger mig ingenting.

Jag lider av inspirationsbrist.
I alla fall när det kommer till min blogg. Det händer liksom inte så mycket
olika saker i mitt liv nuförtiden, de flesta dagar ser likadana ut. I och för sig
är det ingen ursäkt, jag läser dagligen bloggar som beskriver vardagliga
händelser på ett underhållande sätt. Jag kanske skulle ta mig i kragen?


Känner mig rastlös.
Det blir nog en promenad med hundarna tror jag, även om det är lite sent.
Har redan skrivit två personporträtt till min bok och måste knåpa ihop det
tredje, då är promenader bra för tankarna får lite hjälp på traven.
Vi får se vad jag kommer fram till! Jag kan lova att hundarna blir nöjda
med mitt beslut i alla fall, de skulle kunna gå hur långt som helst.
Inte mig emot! ;)


Imorrn kommer Anna hit.
Har inte träffat henne på flera veckor så det ska verkligen bli fantastiskt
att se henne. <3




Min fantastiskt fina Anna. <3

Den andra visningen jag gick under Fashiondays.
Som alltid är det roligt att gå visning och detta var inget undantag,
folk är så kreativa och duktiga och detta gäller självklart Erik också.
Jag sa till honom vid ett tillfälle att jag inte förstår var han får alla
idéer ifrån och det stämmer verkligen, är så impad.

Har suttit en stund och kollat diverse modevisningar på youtube.
Och då menar jag framförallt olika alternativa modevisningar. Vissa av dem var
rätt coola och roliga att se men det som jag började tänka på var inte själva
modevisningarna utan folks inställning till vad som är alternativt och inte.


Jag älskar olika uttryck.
Jag gillar när folk uttrycker sig på olika sätt i kläder och färger och är inte en av
dem som rynkar på näsan när någon bär tuppkam, tvärtom hyllar jag att man
vågar uttrycka sin egen person och att man inte låter någon diktera hur man ska
vara. Självklart finns det gränser även här men något som jag tycker är väldigt
irriterande är när folk förfasar sig över hur många piercingar en person har
istället för att lära sig personens inre kvalitéer. Vi gör det jämt men vissa har
en förmåga att göra det högt inför folk som egentligen inte vill lyssna.
Det är ju visserligen en generationsfråga och därför ett tillfälligt problem, kan
man hoppas.


Samtidigt:
Idag är det så vanligt att man klär sig alternativt att det knappt blir alternativt
längre. Det är så tråkigt och det känns på många sätt som att det är lite skevt att
kalla det alternativt som om det skulle vara den ultimata motsatsen till dagens
mode när man ser det bara man går tio minuter på stan. Man borde komma på
en annan term som stämmer bättre in som samlingsord. Och varför för jag detta
på tal? Jo, för jag kom att tänka på de som under åren som gått blivit arga när
man påpekat just detta. De håller så hårt på att de går emot strömmen och vill
inte acceptera att det "alternativa" modet har blivit modernt. Jag var själv
alternativ en gång i tiden men jag kallade mig aldrig alternativ.





Misstolka mig inte.
Jag tycker inte att man ska sluta klä sig i olika stilar, jag ifrågasätter bara
själva begreppet. Ta punken till exempel, i dåtidens England hade man
antagligen aldrig sett något liknande när punken gjorde sitt intåg.
Det är alternativt.

Såhär såg sminket och håret ut.
Jag hade bara mobilen med mig så tyvärr fick jag inga bättre bilder än detta men man
får ett litet hum i alla fall! Det var roligt att få smink som så totalt ändrade hur man ser
ut, jag kände knappt igen mig själv i spegeln. Det var coolt. Liiite jobbigare att borsta ut
efter dock, så här såg jag ut två dagar efter när håret var utborstat:


Haha, herregud...

 

Det här var en rolig visning!
Den första för kvällen och det var barock som gällde. Ovan hittar ni hela barockdelen av
visningen, tanken är att vi ska se riktigt snoffsiga ut och det tycker jag att alla lyckas
utmärkt med! Riktigt roligt att se resultatet faktiskt. Ska se om jag kan lägga upp den
andra visningen jag gick också. :)

Bra kväll annars.
När jag kom hem från genrepet inför nästa visning i Göteborg så hade Manne lagat mat,
tänt ljus och hade en film redo. Mamma kom över och vi kom av oss i filmtittandet, men
nu ska vi fortsätta med den tänkte vi. Ha en bra kväll!