Jag älskar Fantomen på Operan.
Jag älskar Josh Groban. Tänk er min glädje när jag hittade detta klipp. Han är så fantastisk att
jag inte vet var jag ska ta vägen! Han kan ju inte göra någonting halvdant, den mannen.
När jag hör hans musik eller ser live-videor, det är gåshud och tårögd uppsyn så långt ögat
kan nå. Det känns som om hjärtat ska spricka, så underbart är det. Ja, ni fattar nog:
Josh Groban i mitt hjärta. <3

Jag och Manne.
Vi körde på lite olika ljussättning och stilar när vi var hos Henrik sist, det var roligt att få såpass
olika resultat som vi fick. Här är en variant och min personliga favorit, jag gillar att den inte är
som en klassisk parbild utan att det känns lite mer orginellt. Men det brukar bli så när Henrik
är i farten... ;)

Såhär såg han ut efter torrfodermaraton.
Jag kan säga såhär mycket, att den tabben jag gjorde när hundarna var ensamma hemma den
dagen, det gör jag aldrig om. Det var jag som lämnade fodersäcken där den stod och jag hade
aldrig förlåtit mig själv om det gått illa!

Som ni ser på bilderna var han rätt svullen. Om man tänker på att han är en rätt slank och
slimmad labrador i verkligheten och att han på bilderna ser ut som en standard-tjockis till labbe
som man tyvärr ser ganska ofta så inser ni kanske att det inte stod riktigt rätt till. Efter ungefär
1,5 dygn såg han ut som vanligt igen. Inte nog med att han har allergier att dras med, matte ska
dessutom vara slarvig också. Det är inte lätt att vara Albin ibland! Men vi ska se till att oturen
håller sig till årskiftet 2011 och inte följer efter oss resten av året. Så det så!

Det finns något jag verkligen älskar.
Jag trodde att min förkärlek för att storhandla skulle avta efter några månader, när man bott
själv ett tag. Nyhetens behag, ni vet. Men jag älskar att skriva inköpslistor, bestämma vad vi
ska äta, handla och lägga in i kylskåpet. När det är sådär välfyllt. Jag älskar att planera mysiga
hemmakvällar och att bo med Manne, att ha ansvar för en lägenhet som jag äger och att leva
hund-livet. Att ha ansvar för två små liv. Det är verkligen det livet jag vill ha. 


Jag kommer mer och mer fram till vad som är viktigt för mig. Vilka områden som ligger mig
varmast om hjärtat och vad jag borde prioritera. Jag är en hemmakär person som trots 
utomlands-hetsen inget hellre vill än att leva Svensson-livet. Detta trots att jag haft det sen
barnsben. Nu är det jag som vill ta ansvar för det, upprätthålla det. Jag vill ha ett tryggt
förhållande, en stabil vardag med några riktigt nära vänner och mat på bordet. Allt annat är
överflöd, så länge jag har familj och vänner nära så är jag nöjd. Då löser sig allt. <3

Nu ligger han och vilar men natten har varit hemsk. Eftersom han inte
visade minsta tecken på att han var obekväm och eftersom han både
bajsade och fes så avvaktade vi och passade noga på att kolla om han
visade minsta tecken på att ha ont. Varje gång han bytte ställning eller
fnyste till i sömnen satte jag mig käpprak upp i sängen. Vid fyra-tiden
fick vi gå ut eftersom han visade att han behövde, och mycket riktigt.

Man fattar inte förrän i efterhand att det kunde gått riktigt illa. Vid 
kontakt med vatten sväller torrfoder och magsäcken kan spricka.
Det finns också stor risk för tarmvred och båda dessa tillstånd är
väldigt kritiska och leder till döden om man inte åker in akut och
åtgärdar det. Nu blev det inte så för vår Albin, vi behövde inte åka
in med honom men oron var stor i alla fall. Han är fortfarande uppsvälld
med magen fungerar som vanligt och det ligger en fishund i soffan nu.
Jag har nog aldrig blivit så glad för en hundfis som nu!