Folk säger att de rakar sig för sin egen skull. Sminkar sig för sin egen skull.
Ja, ni fattar. Men det gör man till störst del inte. Du får ut någonting av att ha
hårlösa ben eftersom normen säger att det ska vara så. Och eftersom normen
säger att det är snyggt och vackert så kommer du med största sannolikhet få
sådana komplimanger också. Och det är det enda man kan härleda till att "göra
det för sin egen skull". För i slutändan tycker du bara att hårlösa ben är vackert
och kvinnligt för att normen säger det, inte för att det är din åsikt i grunden.

Jag sminkar mig, några gånger om året rakar jag benen. Jag vet hur bemötandet
blir både när man är rakad och orakad. Det är sån otrolig skillnad! Jag får tusen ggr
så mycket komplimanger när jag är sminkad till tusen, slät som en barnrumpa och
gärna har på mig något tajt och höga klackar än när jag har på mig bekvämare
kläder, osminkad och har hår under armarna. Jag blir kallad äcklig för några
hårstråns skull. Genast blir man stämplad som oattraktiv. Har ni tänkt på hur sjukt
det är egentligen?

Man får gärna raka sig, sminka sig, vadsomhelst. Jag blir bara så ledsen över att
det inte ska få fungera likadant åt andra hållet. Vi som inte tycker att det är värt
det alla gånger att ha klåda i armhålorna för att det ska vara slätt, att raka sig.
Det är uppenbarligen så jäkla provocerande att folk inte kan låta bli att påpeka
hur äcklig man är. Om någon har en i ert tycke ful tröja på sig, skulle ni då genast
påpeka det? Vad är det med några hårstrån som gör att man tror att man helt 
plötsligt har rätt att uttrycka sig hursomhelst? Jag inser att en tröja inte är lika
provocerande, men ni som förfasar er får gärna förklara det för mig.